Festen är över

Så va man då äntligen utvilad efter helgens bravader. Åkte i fredagsmorse och helt enligt planerna så träffade vi på Hockey-per med tjej i Gislaved, dom hade kört vilse och trodde att Maiden skulle spela i Gisle-parken men vi övertalade dom att köra vidare mot Göteborg. En snabb frukost (medtagen) vid Västbogrillen (hade inte öppnat) och ett par öl senare så var vi uppe i Mölndal för incheckning på hotellet som var finare än jag beräknat. Vi inväntade Hockey-per med Järnemåla-Räv-Handlerskan då dom lämnat av två passagerare i Göteborg, tog några öl och drog sedan gemensamt in mot stan och Ullevi. Vandringen från stationen gick hyfsat smidigt om man bortser från när den extremt tunga ölpåsen lämnades över till mig, som förövrigt var mest förfriskad, och handtaget sprack å alla ölen + min 35a jäger gick i gatan, resultatet av det var att en öl dog till allas stora förtvivlan.

Köandet vid Ullevi tog slut ganska snabbt, så även min lilla jäger och desto gladare blev jag när jag kom innanför Ullevis portar redan klar med ett armband för den främre fållan och därför kunde köpa både mat och ny pilsner. Väl inne stötte vi på ett gäng vänner och bekanta från Tingsryd mm. Förbanden var väl inte så mycket att ha och jag började blanda ölköpen med lite vattenköp emellanåt, för att inte bli överförfriskad och eventuellt utslagen och ihjältrampad av 55000 Maidenfans. En extremt lång vandring mot centralstationen (då vi inte visste vilken spårvagn vi skulle ta, 4an till Mölndal fanns inte i våra hjärnor), vi lyckades gå åt precis så fel håll vi kunde nämligen och frågade sedan oss fram så vi gick i en båge över Kortedala, Örebro och Jönköping innan vi kom fram (kändes det som). Vi sov rätt gott den natten efter fyllekäket från “Café Skåne” och nån liten efterpilsner på rummet. Stötte för övrigt på en av bröderna hårdrock, väldigt trevlig kille som gärna bytte ett ord. Frågade om han hade med extra nitar, vilket givetvis var självklart. Lika självklart var det att han inte skulle se The Big Four när han kunde se “The Big One” (enligt honom), något som jag respekterade fullt ut då jag förstår att det är lika lätt att brinna för Maiden som för Metallica.

Morgonen därpå intogs en stabil frukost och efter detta på ölen och in i hotellets bastu för tvagning och ljugerier, bra stämning och bra uppladdning för Liseberg (Blekingska: [Lissebääj]). Efter många om och men så köpte även jag åkband (tycker inte karuseller är lika kul längre), men Balder var skön att återuppleva liksom Lisebergbanan, övriga avfärdade jag som “nja, dom va kul men inget speciellt”. Berg-o-dalbanor är alltid roligt, hur man än gör.

Efter pizzabuffén, en enkel pilsner och nån bortslösad hundralapp på chokladhjulen så var de dags att ta spårvagnen tillbaka till hotellet för lite vila och nån liten pilsner före Sticky Fingers och Metallica Club Scandinavias förfest till Metallica. Härligt förfriskad och i väntan på “Sad But True” som spelade på klubben så fick jag satans tyglar om huvudet och migränen kom som en elräkning i December, hårt och på intet sätt förlåtande. Jag fick avbryta och åka till hotellet. Det tråkigaste som bara kunde hända.
Morgonen därpå så var jag halvdöd och huvudvärken gav inte med sig, jag fick HOPPA ÖVER frukosten, en regelvidrig händelse under en sån här resa lika regelvidrigt som att jag fick dras med huvudvärken tills vi nått Borås på hemresan. I alla fall, en dusch och lite ytterligare vila så drog vi till Ullevi efter ut-chekning på hotellet. Köandet och väntan innan var en mardröm, solgass och huvudvärk är ju som det låter, inte det minsta skönt. Men väl inne så lättade huvudverken något under Anthrax och Megadeth när jag tog av mig öronpropparna några gånger emellanåt, ljudvågorna masserade bort det hela. Men den kom tillbaka under Slayer och höll sedan till Borås som nämnt.

Utanför Borås så handlades diverse föda på Statoil. Red bull, caffe latte, Nyponsoppa, mazariner och en korv. Sjukt gott då jag bara fått i mig en halv tunnbrörulle och en hamburgare på Ullevi under dagen.

Maiden var bra, men då uppnår inte nåt “klimax” på Ullevi anser jag, riktigt bra stundtals dock. Metallica brände på med en setlist jag knappt kunnat drömma om. Hit the Lights som inledande och därefter Master of Puppets. Mördande bra. Dom matade 6 gamla goda låtar från 80talet direkt innan dom gick in på 90talet och The Memory Remains. Härlig allsång genom många låtar och Nothing Else Matters spelades inte, ganska skönt, man har blivit trött på att den ständigt förekommer på konserterna, istället kördes powerballaden Fade To Black, en låt som enligt mig är bättre.

Nå väl, så var det i helgen!

Något suddiga bilder här under men åtminstone några bilder…